Varför Mår Man Dåligt
Fråga Jag går till psykolog och jag tycker inte om att prata om det. Nu efter ett tag har jag ändå berättat för tre nära vänner. Den första sa bara okej och har inte sagt någonting mer om det. Den andra berättar hela tiden att den finns där för mig. Den tredje pratar mer om själva besöken och hur det är att gå dit. Jag fick reda på att den tredje själv också gått till psykolog förra året och det var en lättnad för mig. Det jobbigaste har varit den första reaktionen. Jag undrar varför det är så? Är det för att jag är rädd att uppfattas som galen? Pratar den tredje mer om det för att den vet att man vill att andra ska reagera så medan de flesta tror att det är bäst att inte prata om det för att det river upp? Är jag knäpp som vill att vännerna jag berättar för ska reagera hellre än att de inte ska det? Svar Hej, tack för ditt mail. Att må psykiskt dåligt, ha ånges, vara ledsen och nedstämd är något som är svårt att prata om. Sedan gammalt och på grund av stora okunskaper, har det funnits fördomar om psykistmående, lite som du beskrev, att man är "knäpp"eller "konstig".
Snorkel - Jobbigt hur vänner reagerar då man mår dåligt
- Grästorp till göteborg
- Hur fungerar fossils bränslen come
- 1000 kwh pris rate
- Publikliga Allsvenskan 2016 - publiksiffror & publiksnitt 2016!
- Högre blodtryck efter måltid
- Bästa dna test sverige
- Hus till salu mallorca
- Akustisk Gitarr Nybörjare
- Skrev rosens namn
- Byta fjärrvärmeväxlare pris
- Oral b bäst i test 2015
Allra skönast är ju andras reaktioner, precis som du beskriver, att de känner igen sig, har varit i samma eller liknande situation. Då tycker vi att vi får den starkaste förståelsen och bekräftelsen. ( Har hon också upplevt detta, då är det inte så farligt, är ok, hon vet hur jag känner, det kan bli bättre etc. ) Just som du själv skriver är det svårast då någon nästan inte reagerar alls, inte visar sina reaktioner. det är då lätt fär oss, eftersom man inte har en aning om vad den andra tänker, att vi själva börjar tänka negativa tankar om den uteblivna reaktionen ( personen bryr sig inte, tycker mindre om mig nu, tycker att jag är knäpp etc. ) Det behöver naturligtvis inte finnas några grunder alls till dessa negativa tankar, men eftersom vi inte vet hur de tänker och tycker, får det oss att bli osäkra. I alla sammanhang gällande svåra händelser och upplevelser, ges rekomendationer till omgivningen att just visa reaktionen, fråga, säga att du finns m. m. att låtsas som ingenting eller undvika personen är det sämsta av allt.